När naturen kallar – reflektioner från ett tidigt jaktpass
Tystnaden som säger allt
Det är något särskilt med att vakna innan gryningen, packa ryggsäcken i mörkret och känna frosten bita i kinderna. Att ge sig ut på jakt handlar inte bara om att hitta vilt – det handlar om närvaron, om att bli en del av naturens eget kretslopp. Ibland sitter man i timmar utan ett enda skott, och ändå går man därifrån rikare än man kom.
Under årets första frostnatt satte jag mig vid skogskanten med ett väl inskjutet kulgevär i knäet. Allt var stilla, nästan andäktigt. Ljuset kröp sakta fram över mossan, och jag slogs av hur vackert det är när landskapet förändras med bara några minuters mellanrum. Då handlar det inte bara om jakt – det handlar om att lyssna, att känna och att bli en del av någonting större.
Att bära ansvaret som jägare
Vi pratar ofta om utrustning, tekniker och viltvård – och allt det är viktigt. Men lika viktigt är det tysta ansvaret vi bär som jägare. Att förstå sitt byte, att respektera varje liv, och att agera med eftertanke. Jakt är ingen tävling. Det är en livsstil som kräver tålamod, respekt och närvaro.
För mig är jaktpasset mer än bara en möjlighet till jakt. Det är också en chans att koppla ner, samla tankarna och påminna mig själv om vad det är jag söker där ute – och varför jag alltid kommer tillbaka.
